Nerco van de Bredehoeve
f. 2001-05-31Haflinger - fux - valack - 150cm
Stambok; KVTH (Koninklijke Vereniging
"Het Nederlandse Trekpaard En De Haflinger")
Nico kom till mig Måndagen den 20/4 2009
Nemo
Shetlandsponny - fux - hingst - växer
Stambok; SSS (svenska shetlandssällskapet)
Nemo kom till mig Lördagen den 18/6 2011
Macahan Loss
Varmblodig travare - skäck - valack - 150cm
Stambok; ASVT (avelsföreningen för den
svenska varmblodiga travhästen)
Mackan kom till mig Onsdagen den 17/10 2012
Nemo
f. 2010-06-25
Shetlandsponny - fux - hingst - växer
Stambok; SSS
Nemo kom till mig den 18/6 2011
H i s t o r i a
Stallet
Xanthis Dragila
f. 2004-04-29
Svenskt Varmblod - brunskimmel - sto - 160cm
Grållan kom till mig 14/11 2010
H i s t o r i a
M e r o m G r å l l a n
Grållan är en väldigt snäll och trevlig häst som alltid vill vara till lags. Hon är lättlärd och väldigt positivt inställd till det mesta. Hon är inte speciellt mycket riden ännu, men gör stora framsteg snabbt. Hon är bara riden i skritt och trav, och vi har inte direkt kommit någonstans alls i och med att det har varit så mycket snö överallt, men hon börjar söka sig nedåt och är som sagt positiv till arbete. Jag har ridit henne i skogen, och även där är hon snäll, även om hon har lite bråttom.
Hon är världens mysigaste att pyssla med i stallet, hon skulle gärna se att man stod och borstade henne ett par timmar om dagen. Hon tycker också om all form av uppmärksamhet, och med sin utstrålning så får hon stå i centrum hos i stort sett alla som träffar henne.
I framtiden så är det meningen att Grållan ska vara ridhäst, men hur långt hon kommer gå kan jag inte säga. Jag har i alla fall en förhoppning om att hon ska kunna gå någon lättare dressyrklass, eller motsvarigheten till det i alla fall. Jag kommer även att börja hoppa in henne när hon känns redo för det, sen får vi se var det bär. Huvudsaken är i alla fall att hon trivs och mår bra, för det är hon värd!
Deanna Hall
f. 2003-04-18
Amerikanskt Varmblod - brun - sto - 160cm
Dianne kom till mig Nov/Dec - 2009
Beräknad fölning; 2/5-11
H i s t o r i a
M e r o m D i a n n e
I övrigt så är hon även en klippa att rida, även om hon inte rids längre. Jag red henne lite förra året, men nu har hon väldigt dåliga hovar och ingen ryggmuskulatur, så det i kombination med att hon är dräktig gör att hon helt enkelt bara får gå och äta hela dagarna. Och tro mig när jag säger detta, att det är ingenting hon klagar över, vårt lilla matvrak!
Även om det kanske verkar så här i bloggen så är inte Dianne våran häst, utan det är som sagt Roger som äger henne. Vi har dock förbjudit honom att flytta henne härifrån, eftersom att hon är en sådan klippa! Vi säger oftast att det är mammas häst, eftersom att hon är så förtjust i henne. Dessutom behöver Dianne lite mer vård än Rogers andra fölston, då hon inte riktigt passar in i flock.
"Under hjälmen" på Klara
Jag går på Uddetorps Naturbruksgymnasium med inriktning på häst/trav, har just avslutat mitt första år där. Jag gick tidigare på DLGs medieprogram, men det passade mig inte riktigt. När jag inte rider så gillar jag att fotografera, och jag är dessutom ett riktigt IT-freak, så jag sitter gärna och knackar kod eller leker med saker i datorn som man kanske inte ska pilla på, haha. Jag är också lite intresserad av naglar, både skötsel, dekorering och skulpturering, men jag är inte på något sätt ett proffs, utan tycker bara att det är skoj att sitta och pilla med det.
När jag blir stor skulle jag gärna vilja bli djurskyddsinspektör, och jag är ganska engagerad och insatt i just djurskyddsfrågor. Jag är sedan snart tre år tillbaka vegetarian, och känner verkligen att jag har tagit ställning och gjort mitt val i den frågan, det är inget som jag tror att jag någonsin kommer att ändra på. Är en stor djurvän, och gillar i stort sett de flesta djuren, är dock livrädd för reptiler, men jag önskar dem verkligen inget illa för det, haha.
Jag är en väldigt impulsiv person, kan aldrig låta bli att prova saker. Det har bedfört att jag bland annat bränt mig på cigarettändaren i bilen, eftersom att jag inte kunde låta bli att känna om den verkligen är så varm som den verkar. Blir ofta nerfärgad för att jag inte kan låta bli att känna om färg har torkat, och så vidare. Jag är nog väldigt klåfingrig helt enkelt!
Jag vill gärna ha ordning omkring mig, men är en riktig slarvfia, och fick jag beksriva mig själv med en mening så skulle det nog bli "En slarvig pedant". Jag har det betydligt renare i stallet än vad jag har i mitt rum till exempel, det kallas prioritera, haha!
Vill ni veta mer om den slarviga, klåfingriga pendanten bakom Klaras Krabater, så gör som Mickan gjorde, fråga!
Året med Nico!
I Tisdags var det exakt ett år sedan Nico gick igenom besiktningen, blev betald och hemhämtad. Tänkte dela med mig av lite utvecklingsbilder från året som gått! :)
April 2009
Första ridpasset hemma. Som ni ser var han väldigt framtung och loj, bockig och bårkig, men jag tänkte att det löser sig bara vi får en sadel som passar, och mer tid att lära känna varandra! Första veckan gick snabbt, och jag gillade min rackare!
Maj 2009
Maj var ganska jobbigt. Han blev väldigt lång för mig, sprang igenom alla hinder, bockade och bråkade. Han höll även på att backa, det gick inte få honom framåt hur jag än gjorde, och jag var jätteledsen. Försökte lämna tillbaka honom, men fick inte. Något jag är glad över idag!
Eftersom att ridningen gick dåligt så lekte vi mycket från marken, och lärde känna varandra. På marken lyssnade han bra, men ridningen var väldigt jobbig.
Frammåt slutet av månaden började det bli bättre, och han började lyfta på benen mer i hoppningen. Han slutade springa rakt igenom, men kunde fortfarande vara dum och backa när man red på volten.
Löshoppade honom ganska mycket, delvis för att han bråkade när jag red, men också för att lära honom att lyfta på benen utan att jag störde.
Juni 2009
Dressyren gick fortfarande ganska dåligt, men han gick i alla fall frammåt mer och slutade backa hela tiden, vilket var ett stort steg i rätt riktning!
Hoppningen gick bättre och bättre, borde ha hållt mig på marken och tränat dressyr, men det sporrade mer att hoppa eftersom att det gick bra. Han var dock väldigt svår att svänga och så vidare, han kunde bara dra fram liksom, inte snabbt, kanske i skritt eller trav, men han svängde inte.
Med kondisen kom dock orken att bråka högre när han väl bråkade, så han började bocka lite och ha sig igen. 
Det var ändå en väldigt härlig månad, jag litade mer och mer på honom, och jag tror att han började lita på mig också!
Red mycket barbacka och försökte bygga upp en god relation helt enkelt, lekte mycket.
Mia hade Morris hos mig och hjälpte mig mycket, så det gick bättre, men samtidigt hade jag större krav på att det skulle gå bra, så jag var lite nere över att det inte gick sådär bra som jag ville.
Juli 2009
Hela juli var ett bakslag, det var jobbigt och segt och det gick inte som jag ville, men han började ändå att bli bättre, utan att jag såg det.
Hade med honom till ridhuset för första gången, dressyren var fortfarande ett skämt, men hoppningen gick ju helt okej som sagt.
Dressyren var som sagt sådär, men det blev bättre och bättre. Köpte även en dressyrsadel, eftersom att jag satt så dåligt i min allroundsadel, den satt inte bra på honom heller, då han började få mer muskler.
Augusti 2009
Plötsligt började dressyren att släppa, det gick bättre och bättre, dessutom gick det fort!
Jag började att få bättre ordning på galoppen, orkade hålla ihop honom bättre under korta perioder.
Dressyren gick som sagt bättre och bättre, månaden kändes kort och gick bra! Vi började även bygga stallet.
September 2009
September gick också fort antar jag, det här är den enda bilden jag har. Han började bli stadig i formen, och boxarna var klara i stallet, men allt annat byggdes fortfarande.
Oktober 2009
Nico började bli riktigt jäkla fin, hoppade nästa inget, för jag tyckte att dressyren var så rolig, haha! Han gjorde verkligen framsteg!
Vi var med i vår första tävling, en LC:1 som vi red på 61% Jag var verkligen nöjd med honom! Mia åkte tyvärr till Indien dagen efter, och var borta vrållänge!
November 2009
I november fick jag min hoppsadel, men jag red mest ut, eftersom att det var mörkt jämt. Hann inte rida så ofta eftersom att jag pendlar, men jag kämpade på så gott jag kunde.
December 2009
Antar att igen gick miste om vargavintern? Tror inte någon utan ridhus red så seriöst under den här perioden om jag ska vara ärlig! Busred mest, fanns inte tid eller plats att göra mycket annat.
Januari 2010
Fina Mia kom hem, så det blev mer bilder, haha. Han gick ganska bra i januari, kändes fin rakt igenom bara.
Började få bättre ordning på galoppen, vilket var skönt. Började även nosa lite på byten.
Februari 2010
Februari fortsatte som januari, red lite mindre dock på grund av skolan. Körde även i honom, vilket gick smidigt som attan!
Hade med honom på löshoppning vilket han skötte fint, hoppade 1.15 om jag minns rätt.
Mars 2010
Har konstigt nog nästan inga bilder från mars, men det rullade bara på.
April 2010
Han kändes OTROLIGT fin, och vi anmälde oss till diverse hopptävlingar.
Galoppen har blivit så otroligt mycket bättre, och han är ganska säker i bytena.
Vi fick oss ett ordentligt bakslag på hoppningen, där vi stannade ut oss på första hindret. Blev väldigt ledsen och uppriven över detta, men Sarah red runt honom en gång. Han kändes dock otroligt fin på framhoppningen, har aldrig fått så fina språng tidigare!
Det kändes fortfarande dåligt allting efter tävlingen, även om det egentligen inte är så dåligt. Jag tog det dock väldigt hårt när han stannade ut sig, och jag tror att jag kommer vänta länge innan jag försöker igen.
Men även om mitt självförtroende har fått sig en ordentlig smäll nu de senaste veckorna, så är jag otroligt nöjd och stolt över Nicos utveckling. Han har verkligen blivit jättefin, både att se på och att rida, och jag tycker mycket om min lilla tokiga häst. Vi kommer på kant lite då och då, men det räcker med en blick bakom pannluggen för att jag ska komma ihåg att han är MIN häst. Det beror inte på att jag äger honom på pappret, utan att han äger mitt hjärta.
Tack för året älskade vän, nu ser vi fram emot de kommande! <3
Nagini Jackpot
Namn; Nagini Jackpot
Kallas; Nagini, Kaninen, Bärsärken
Född; 28/11-09 (troligen)
Ras; Dvärgvädur
e. Okänd
u. Okänd
Mer om Nagini;
Jag har alltid velat ha en kanin, ända sedan jag var liten, men min familj har sagt nej, nej och åter nej. Sen plötsligt fick jag dock för mig att jag skulle ha en i alla fall, så jag tvingade mamma att gå med på det, sen köpte jag honom i smyg, och hade honom i mitt rum i hemlighet, för att pappa inte skulle se honom. När han väl fick syn på kaninen brydde han sig dock inte, men ändå. Nagini är en sprallig prick, som kan vara väldigt grinig när saker inte passar honom. Om man råkar peta honom på nosen till exempel, då blir han riktigt aggressiv. Men för det mesta är han en vis kanin, i alla fall nu när han vuxit till sig, när han var bebis var det väl lite si och så med det. Anledningen till att han heter Nagini Jackpot är att jag var så säker på att han skulle bli en superbra hoppkanin. Det.. blev han inte. Därför säger vi bara Nagini nu, haha!
Stallet
Tänkte att stallet får hamna i kategorin "Om oss". Just nu ser det ut som ett bombnedslag, eftersom att jag inte har någon sadelkammare. Alla mina saker ligger alltså huller om buller i spolspilan och på andra sidan av Nicos box. Hoppas på att kunna bygga en sadelkammare i sommar, tänker för övrigt göra det själv, det kan inte vara så svårt. Hahah, nåja, nog om min höga tro på mina byggnadskunskaper, här kommer bilderna;
Utsidan. Ångrar faktiskt att vi inte tog några fönster på kortsidan,
men det får väl bli senare i så fall, hade inte en tanke på det när vi
byggde, jag var lite för stressad tror jag, haha.
Stallgången från porten sett. Spolspitan och Nicos box på höger sida,
Diannes box och en tom på vänster sida.
Spolspilan och Nicos box igen. Som ni ser har vi inte hunnit måla
klart alla stolpar, det blev för kallt. Där ser ni också min fina hög,
med ryktlåda, vantar, hjälmar, sporrar, västen och så vidare.
Detta är alltså direkt till höger innanför porten.
Går man stallgången ner till sista boxen och kikar åt vänster ser man
detta. Grovfodret och alla redskap, täcken, schabrak och benlindor.
Tittar man istället åt höger, bakom Nicos box alltså, så har jag mina
sadlar och min putshörna här. Stövlarna brukar stå bredvid sadel-
hängaren också, men de är inne nu.
Liten bonusbild uppifrån bara, man ser inte så mycket, jag tog
mest tillfället i akt att klättra lite, och låtsas att jag var tvungen.
Det ska läggas ett innertak senare, vi ville testa att ha utan,
men det blir för kallt.
Novadime xx
Namn; Novadime xx
Kallas; Dimen, Snokkepelle
Född; 2/4-00
Ras; Engelskt Fullblod
e. Diaghlyphard
u. Novascotia
Mer om Dimen;
Novadime var min första egna häst, och jag köpte honom i Eskilstuna. Han var den första hästen jag provred, och var väl lite av ett impulsköp, men jag ångrar mig inte för fem öre! Det var problem från början till slut, kan man säga, men jag lärde mig så otroligt mycket, och han stod mig väldigt, väldigt nära. Jag köpte honom i November 2006, och under tiden tillsammans lyckades vi med hjälp av blod, svett och tårar kämpa oss igenom ett LC program och en 70 cm pay & jump. Vi var aldrig speciellt framgångsrika, men vi kände varandra utan och innan. I slutet av sommaren 2008 kände jag dock att det var för mycket problem, och att jag behövde satsa mer på skolan, så han hyrdes ut till Varaortens Ryttarförening över vintern. Meningen var att han skulle komma hem när deras skolår tog slut, men i Maj 2009 fick vi tyvärr ta beslutet att låta honom gå vidare, då han hade väldiga problem med sina leder. Han står mig dock fortfarande väldigt varmt om hjärtat, och jag kan bara se tillbaka på vår tid tillsammans med ett leende på läpparna!
Nerco van de Bredehoeve
Namn; Nerco van de Bredehoeve
Kallas; Nico
Född; 31/5-01
Ras; Haflinger
e. Neputn
u. Calinda van de Bredehoeve
Mer om Nico;
Att jag provred Nico skedde av en ren slump. Jag hade provridit en knabstrupper på Hällekis Säteri, och var lite osäker, så jag ville provrida igen. Sagt och gjort, jag åkte tillbaka veckan efter för att provrida igen. Phellix som hästen hette skenade dock som ett lok, och jag beslöt mig för att försöka hitta något lugnare. Stinelo berättade att de fått in en liten haflinger bara några dagar tidigare, och visade honom lös i ridhuset. Jag kunde inte annat än falla för honom, och veckan därpå åkte jag och provred igen. Jag trivdes bra på hans lilla rygg, men beslöt mig för att prova ännu en gång, då jag fortfarande var osäker. Stinelo tog med mig och Nico ut i Hällekis fina lövskog, och vips så var jag fast. Måndagen den 20/4 2009 hämtade vi honom hem till oss, och jag känner redan på mig att det kommer att bli bra!
Nico är en snäll och sansad kille med hjärtat på rätt ställe. Han är snäll i all hantering, och är den där underbara hästen som alltid kommer först till grinden i hagen när man ropar, och han håller sig trygg i alla situationer.
