Dag 4: Det här är jag bra på
Något som jag faktiskt tycker att jag är bra på är unghästar. Jag älskar att jobba med dem, och för det mesta så brukar det gå väldigt bra. Jag föredrar faktiskt att rida hästar som inte är utbildade, men då självklart under en längre tid, och se dem utvecklas, det tycker jag är hur skoj som helst!
Jag och ponnyn Humlan som jag red till lite under en sommar, hon ägs nu av ridskolan här i stan
och hon verkar vara den solklara favoriten hos många!
Något annat som jag tycker att jag är ganska så bra på är att inverka med sitsen, kanske främst på hästar som jag har ridit lite mer dock. Jag har oftast en väldigt korrekt sits och jag tycker mig kunna inverka bra med den, särskilt på Nico, men det är väl inte så konstigt haha! Det tydliga beviset på detta är egentligen alla otroligt fina kommentarer jag får när andra har ridit mina hästar, om hur lätta de är i handen och så vidare.
En typisk Klara-bild, med lite hängande tygel och desto mer ben.
Dag 2: När & varför jag började rida
Den här frågan är lite intressant, eftersom att jag faktiskt inte riktigt vet. Jag tror dock att det var när jag var 8-10 år sådär, men mer koll har jag inte. Jag ville börja rida väldigt tidigt, men mina föräldrar har ju ingen hästvana så det fanns inte riktigt möjlighet till det när jag var liten.
Jag var väldigt mycket med mina älskade farföräldrar när jag var yngre, hela somrarna faktiskt, och en sommar var vi på en camping i Småland där vi lärde känna campingägarna och jag fick rida på dotterns hästar. Det var väl där det började, och efter att ha varit där ett par somrar så började jag på ridskolan i stan, sen har det bara fortsatt.
Farfar säger sig ha ridit i unga år, så det var väl egentligen han som uppmuntrade mig till det hela. När jag hade ridit i ett par år så fixade mamma med hjälp av grannen en foderponny åt mig som jag hade hos Josefine och sen var väl cirkusen igång antar jag..
Jag var väldigt mycket med mina älskade farföräldrar när jag var yngre, hela somrarna faktiskt, och en sommar var vi på en camping i Småland där vi lärde känna campingägarna och jag fick rida på dotterns hästar. Det var väl där det började, och efter att ha varit där ett par somrar så började jag på ridskolan i stan, sen har det bara fortsatt.
Farfar säger sig ha ridit i unga år, så det var väl egentligen han som uppmuntrade mig till det hela. När jag hade ridit i ett par år så fixade mamma med hjälp av grannen en foderponny åt mig som jag hade hos Josefine och sen var väl cirkusen igång antar jag..
Första foderponnyn Filur!
Dag 1: En bild på dig och din favorithäst
Eftersom att jag har så himla svårt att ta tag i bloggen så tar jag lite hjälp av en lista med 30 punkter, så blir det ett inlägg om dagen i alla fall, och då blir det kanske lite roligare att uppdatera lite mer också.
Första punkten är faktiskt väldigt lätt, tro det eller ej. Trots att jag har tre hästar och har haft ett par tidigare så är valet så himla självklart. Mannen, myten, legenden. The one and only. Nico <3
Första punkten är faktiskt väldigt lätt, tro det eller ej. Trots att jag har tre hästar och har haft ett par tidigare så är valet så himla självklart. Mannen, myten, legenden. The one and only. Nico <3
Sjukt sugen på att rycka upp det här stället...
Jag är dagligen väldigt sugen på att börja blogga igen, men så känns det larvigt att börja som om ingenting, därför tänkte jag för hundrade gången ungefär slänga ihop ett "detta-har-hänt"-inlägg! Då har ni lite bakgrundsfakta, och nu ska jag verkligen försöka komma igång igen! Skriver mest om hästarna nu, för med mig har det inte hänt så himla mycket faktiskt. Jag var dock på klassresa ner till Flyinge över två dagar, det var helt underbart skoj faktiskt! Väldigt intressanta studiebesök och sådär, skolan har sina ljusa stunder!
G r å l l a n
N i c o
I övrigt är han nu helklippt, och fortfarande lika tjock som innan, trots att han ändå är igång nu. Förstår iiiingenting, haha! Tjockiskillen <3
N e m o
D i a n n e & D o n
Min fina donna och hennes gosse bor tyvärr inte hos mig längre, men går på en lösdrift tre kilometer bort med massa andra märrar och föl. Båda två trivs jättebra och Don har blivit så himla stor!! Jag åker förbi dem varje dag, på väg till skolan, och jag hälsar på dem så ofta jag har tiden till det.
Lilla fröken Grå har gått väldigt lugnt sedan hon började sätta päls eftersom att hon har varit enormt stressad. Hon har börjat lugna sig nu och allt känns bättre, så jag har börjat rida ut på henne i alla fall. Hon är extremt känslig för alla förändringar, så hon har haft det lite jobbigt nu, haha! Sist jag red ut så testade jag graman på henne, vilket fungerade superbra just i lugnande syfte, är ju inte så mycket för hjälptyglar annars, men hon tog det jättebra. Finaste!!
N i c o
Stora killen har varit iväg på en veckas läger utan mamma, med min kära klasskamrat Amanda. Självfallet hälsade jag ändå på honom varje dag och var jättelarvig, jag visste ju att han var i goda händer, men ändå fjantar jag mig så! Han tyckte nog att det var superskoj att stå på en större anläggning där det händer mycket, och han såg fin ut de gångerna jag kollade när Amanda red.
I övrigt är han nu helklippt, och fortfarande lika tjock som innan, trots att han ändå är igång nu. Förstår iiiingenting, haha! Tjockiskillen <3
N e m o
Lillkillen utvecklas faktiskt jättebra, men hans tänder kliar massor för honom så att han bits hela tiden, men jag hoppas att det ska lugna sig. En vän till mig är ute och promenerar med honom en dag i veckan vilket fungerar bra, bortsett från att han håller på med terror och bits. Jag har försökt att ha med honom som handhäst, men han svarar inte tillräckligt bra för tryck och eftergift än, men det kommer säkert!
Jag och mamma har dessutom slagit våra kloka huvuden ihop och fixat en ny boxdörr till Diannes gamla box, så där ska Nemo bo nu!
Jag och mamma har dessutom slagit våra kloka huvuden ihop och fixat en ny boxdörr till Diannes gamla box, så där ska Nemo bo nu!
D i a n n e & D o n
Min fina donna och hennes gosse bor tyvärr inte hos mig längre, men går på en lösdrift tre kilometer bort med massa andra märrar och föl. Båda två trivs jättebra och Don har blivit så himla stor!! Jag åker förbi dem varje dag, på väg till skolan, och jag hälsar på dem så ofta jag har tiden till det.
