klaraskrabater

Har inte haft tid för något riktigt inlägg idag, har träffat underbara Mia som kommit hem från 2,5 månader i Indien, så vi har varit och kollat på träningshoppningen på LRK. Riktigt skönt att ha henne på rätt sida av världen igen, haha!

På tal om underbaringar så kommer mitt fantastiska kusinbarn med familj imorgon och firar nyår med oss, ska bli toppenroligt tycker jag! Vande mig så vid att ha henne här i somras att det blev tomt när hon åkte hem!


Josefin och Jimmy i somras.
 

Jag har fått för mig att många hästägare har sina hästar ute på tok för lite. Jag vet inte om jag har fel på den punkten, eller om det faktiskt är så? Tycker mig höra att folk låter sina hästar vara inne hela dagen för att vädret var lite dåligt allt för ofta. Mina hästar får gå ut så tidigt som möjligt, redan vid halv 6 på vardagar, och får sedan komma in igen vid 18-19 på kvällen, gärna senare om vädret är fint. Sen är det klart att om det är riktigt busväder så kanske de bara får vara ute mellan 12-16, men det är i alla fall något. Hästen är byggd för att röra på sig i princip hela dygnet, och jag tycker inte att man kan förklara utebliven hagvistelse med att hästen är klippt osv, klipper vi våra hästar är det vår skyldighet att se till att de är täckade nog för att kunna klara av att gå i hagen, annars ska de ha pälsen kvar. Jag tycker också att det är väldigt viktigt att hagarna är stora nog, så att hästarna verkligen kan röra på sig om de vill. Min vinterhage är cirka 1 hektar, och hästarna förflyttar sig över hela ytan varje dag.

Det här är ju bara min åsikt, hur ser ni själv på det hela?
Ser jättegärna att ni säger vad ni tycker i frågan,
alltid roligt med nya perspektiv!
 

Mina två godingar ute i vintersolen.
 

Såg först att någon på Hippson gjort en sån här, och snart därefter så hade också Warnmark gjort en, så jag tänkte att det kanske kunde vara en bra ide. Det här är inget som jag kommer följa slaviskt, men jag ska försöka. Känns han inte redo för Gota i april, så blir det helt enkelt omg. 2 istället, så är det.
 

Red barbacka idag också, med det blev inte alls så seriöst som igår, för Nico har vant sig av med att det kan vara folk på banan när man rider, så när han fick syn på att Frida stod där ville han, folkkär som han är, gärna springa till henne. Han gjorde ett par rejäla bocksprång och reste sig några gånger, så jag red inte så länge, dumt att bli osams eller att utmana ödet. Red i skritt tills han lyssnade på mig, sen fick han beröm och vi gick in igen. Han tycker ju att det är roligt i alla fall, den saken är ju säker! Måste visa några bilder, Frida fångade verkligen ögonblicken haha!


Nu blev ju bilden ganska liten, men jag tror ni ser vad som är i
görningen! Har aldrig varit så nära på att åka av honom förut, för där
har han ju nästan landat igen haha! Lite tufft att Frida hann fånga det,
för vi skrittade bara lugnt, och plötsligt händer det där?!



Mer bock och bus, han var på det humöret idag hahah!
Bjuder på den bilden trots minen, det är ju ändå... jul?



Fina fina Nico, åh så jag älskar den hästen! <3



En bild som borde förbli ovisad, men Nico är ju söt i alla fall!



Ibland lyssnade han till och med, och han lyfter rätt bra på
sina små ben har jag hört? Fiiiina Niiiicoooo! <3



Sista bilden för stunden, för blogg.se trasslar jättemycket.
och nej, min sits behöver inga kommentarer haha!
 

(Vill bara säga att jag var tvungen att skoja till det
och kalla det Nicos outfit, ta det inte för hårt haha!)

Ja, det här är alltså sakerna jag rider med här hemma. Gillar alltihop väldigt mycket, det är därför det blivit så att jag använder dem mest. Högst upp till vänster har vi min hoppsadel, en Jacson Celine, helt underbar om du frågar mig. Har ridit i Prestigesadlar, men jag gillar dem faktiskt inte som den här, gillar att den är så mjuk i sitsen men ändå lite stadigare i resten av sadeln. Nästa sadel är dressyrsadeln, Stübben Juventus D JR heter den. Det är alltså en juniorsadel, perfekt med korta kåpor för mina korta stumpar till ben, haha! Gillar detaljen med det bruna i fram på den, supersnyggt i verkligheten! Den här är hårdare i sitsen, och mjukare vid knästöden istället, men jag trivs bäst med det på dressyrsadlar. Hahah, jag är så omständig! Schabraken kommer från Mias RS, helt oslagbar kvalite, har haft det ena i tre år, och det är tvättat nästan en gång i veckan första året, och i alla all en gång i månaden nu de två sista, och det är som nytt! Helt underbart som sagt! Snygga också, om jag får säga det själv! Benskydden är Eskadron Flexisoft, gillar dem för att de är så stilrena och de skyddar bra, har inte haft några problem med skador sen jag skaffade dem. Ländtäcket är från Jacson, det är fleecefodrat och med reflex, vilket är bra nu när det är mörkt och kallt. Tränset kommer från Globus och heter Globus Combi, det går att byta nosgrimma på det utan att man tränsar av, och det följde med tre stycken. Ja, det är väl det jag rider med hemma! Har ni några frågor om var man kan köpa det och så vidare så är det bara att fråga på! :)
 

Idag red jag för första gången på tre veckor, det var så dags nu tyckte jag. Nico var helt underbar och bjöd verkligen på sig själv fullt ut, det verkar som att han älskar snön! Skrittade först i kanske 20 minuter, och han skötte sig kanon, i början var han lite tjaffsig, men han jobbade upp sig bra när han väl slappnade av. Sen joggade jag honom lite lätt i kanske 5-10 minuter, och jäklar vilka benlyft och ett sånt påskjut han får i den djupa snön! Underbart! Avslutade med något varv i galopp, var tvungen att vara sådär barnslig som när man var liten och bara släppa tyglarna och sträcka ut armarna, för han var så härlig! Han brallade endel, men bara för att han tyckte att det var skoj. Hoppade av och lekte lite med honom det sista, det var nog mest poppis! Vi hade lite kapplöpning, inte helt fel tyckte Nico! Jag vann dock hela tiden, eftersom att han vet att han inte får springa om mig, hahah, lite handikap måste man ha om man inte är så snabb! Det finns ingen härligare känsla än att ha en häst som galopperar efter eller vid sidan av en, det är helt obeskrivligt! Fina Nico! <3


Bästa Nico, så söt så söt! <3

 

Där fick han stå och kika ut medan jag sopade och mockade, kanon!

Nu måste jag bara hålla mig i två dagar till, sen är hans vila slut, och jag har dessutom lov, så då blir det till att sätta igång älsketoffs igen!
 

En gammal bild som den gode Daniel Marklund tog på mig
och Ronja någon gång när han var snäll och följde med
mig till LRK. Snart två år sedan, tiden går så fort!
 

En liten bild på hästen som håller Nico sällskap i alla fall, Dianne Hall heter hon,
tror jag. De är så sjukligt söta tillsammans, ett riktigt radarpar!
 
 

Här är en samling grejor jag absolut skulle kunna tänka mig från Hööks!
Egentligen inget som är jätteskoj direkt, men stilrent, enkelt, billigt men ändå snyggt, så jag skulle absolut kunna tänka mig att ha det som en lite finare vardags outfit! Måste faktiskt erkänna att byxorna är en stark favorit, ska köpa dem när det är gratis frakt nästa gång tänkte jag, haha! Även mössan och halsduken, som säljs tillsammans för 169:- tycker jag ser trevliga ut, min stallmössa har ju hängt med sedan jag var sju eller något sånt, fortfarande lika skön, men kanske inte så snygg om man säger så! (Den har dock överlevt en bildbrand utan en skråma!!)

Jag hoppas att ni tycker det är okej med lite kollage och så vidare ett tag framöver, rider ganska lite, men vill ändå kunna uppdatera. Ni får mer än gärna ge tips om vad ni vill ha för rubriker så att säga, såväl kollage som vanliga inlägg!
 

Jag tänkte berätta för er, hur det kommer sig att jag sitter här i mitt rum och tittar ut genom fönstret, och ser den idylliska hästgården jag alltid önskat mig. Helt ärligt, så är jag inte helt säker på när jag började rida på allvar, de tidigaste bilderna jag hittar är bara drygt fem år gamla, allt annat har försvunnit i samband med datorbyte och så vidare. Det började i alla fall på en camping i Småland, där farmor, farfar och jag hamnade av en slump. Vi skulle till High Chaparall, men campingen där var full, och dessutom väldigt stökig, men vi blev hänvisade till en lite mindre camping i närheten. Där fanns de flesta djurarterna som bör finnas på en bondgård, och vi trivdes jättebra! Farfar ordnade så att jag fick rida på deras islandshästar, som jag tyvärr tappat bort bilderna på, och så förblev det ett par somrar i rad (tror att det kan ha varit fyra stycket somrar, till och med). Sista året så var jag skötare på deras shettis, som jag för det mesta körde, men då och då red. Tyvärr har jag bara bild från när jag rider henne, och jag var ju alldeles för stor, men hon lärde mig hur man tar sitt ansvar, den där Mimmi!



Det var en väldigt regnig sommar 2005, frammåt hösten kunde man (tro det eller ej!) paddla kanot där jag och Mimmi står på bilden, helt galet! Här hade jag alltså troligen ridit från och till i 3-4 år, men bara på somrarna då, så det räknas väl mer som kanske sammanlagt 1-2 år, max. På hösten när vi kom hem, så ordnade mamma och en granne så att jag och Johanna fick låna en B ponny ihop, Filur.



Filur var en gammal snäll herre som ställde upp till 100% för såväl mig som Johanna, och vi hade ett väldigt roligt år tillsammans! Jag personligen red honom bara mellan Oktober 2005 till April 2006, då jag fick hyra en större ponny, men Filur kom tillbaka till mig sommaren 2007, då han gick på bete här, och mitt lilla kusinbarn red honom. Fille är också en häst som lärt mig otroligt mycket! Mimmi lärde mig att det är roligt att ha egen häst, och att man måste ta hand om den, Fille lärde mig att det inte alltid är så roligt, men att man måste ta hand om den i alla fall. Innan han kom till oss hade en annan kompis haft honom på foder, men innan det hade han varit en trogen och framgångsrik dressyrhäst. Med oss gjorde han dock inga svårare övningar, såvida man inte räknar bocksprång och skenturer till de högre skolorna, haha! Tyvärr fick han somna in i Maj 2008, då han var väldigt gammal och dessutom fått fång.



Pralin, C ponnyn som alltså kom in i mitt liv i April 2006, är den ponnyn som jag skulle vilja säga har varit viktigast för mig, och också satt djupast spår. Än till denna dag får jag en liten tår i ögat när jag ser en bild av honom, och jag ångrar verkligen att jag inte köpte honom. Även om jag hade varit för stor nu, så ångrar jag det faktiskt, men jag har sett bild på honom på senare år, och vet att han har det bra. När jag fick Pralin var han bara 4 år, men genomsnäll. Han tog mig från en liten hopprädd stackare, till en ganska säker ryttare, inte på så sätt att jag var någon stjärna, men jag hade roligt och var inte rädd. Det finns egentligen så otroligt mycket att berätta om denna lilla häst, men vill ni veta något särskillt så får ni fråga helt enkelt. Pralin flyttade ifrån mig i början av Augusti 2006, och just där och då bestämde jag mig för att sluta rida helt. Stallkompisarna fick mig dock på andra banor när jag fick börja rida stallägarens häst Wanda, ett helt underbart halvblodssto.



Hittar tyvärr ingen gammal bild på mig och Wanda heller, den här är väl från våren 2008, då hade hon stått ett bra tag, men jag red henne lite från och till i ett par månader efter det. I början var jag skiträdd för Wanda, uppriktigt sagt. Hon var bra mycket snabbare än mina tidigare ponnyer, och dessutom betydligt känsligare och hetsigare. Det var svårt för mig att hantera i början, och det var många gånger jag var nära på att få tugga grus, men sen en dag, som ett brev på posten, så klickade det, och jag måste säga att även hon står mig varmt om hjärtat än idag. Hon står kvar hos min granne, och vi brukar rida ut ihop ibland. Det var även tal om att jag skulle få köpa Wandas avkomma Arwen hösten 2006, och tillsammans med ägaren höll jag på att rida in henne. När hon istället såldes till personen som köpt hennes helbror, så tappade jag suget helt, men i ren ilska satte jag mig och kollade på hästar när jag kom hem, och en vecka senare befann vi oss i Ärla, ett samhälle strax utanför Eskilstuna. Där hittade jag min första egna häst, Novadime xx.



Det var absolut kärlek vid första ögonkastet redan i stallet, jag hade nästan bestämt mig innan jag ens suttit upp. När jag hade ridit var jag en aning osäker, men samtidigt så kär. Det jag oroade mig för var om jag verkligen skulle klara av en så hetlevrad häst, men hela familjen hade redan blivit kär i honom, så den 4 November 2006 så fanns han i sin box hemma hos grannen. Det var väl ungefär där och då som helvetet brakade lös, jag trodde verkligen inte att det fanns så många olika problem att få! Det var hovbölder, hältor, överskottsenergi och så vidare, och vi undrade vad vi gett oss in på. Trots det var min kärlek stor till Dimen, och vi kämpade på trots alla elaka kommentarer och onda blickar. Han var ingen vidare hopphäst, och ingen vidare dressyrhäst, men han var snäll rak igenom med ett hjärta av guld, och jag ångrar verkligen inte att jag köpte honom. Det sista halvåret stod han på Varaortens Ryttarförening, där han bland annat deltog i handikapp lektioner och tävlingar, och lärde barnen att galoppera, han trivdes absolut bra! I Maj 2009 fick vi dock ta bort honom efter en hältutredning som visade att han var slut i lederna sedan galoppen. Det var inget svårt beslut, men det var otroligt svårt att smälta.



Hela familjen tog det väldigt hårt, och jag skulle vilja säga att det var min livs största förlust. Jag saknar honom självklart något ofantligt, men tre dagar innan han togs bort, så hade en räddande ängel anlänt; Nerco van de Bredehoeve. Jag är övertygad om att det fanns någon mening med att jag köpte honom just där och då. När jag skrev på hans papper var jag inte medveten om vad som skulle hända redan samma vecka, utan jag hoppades på att kunna ta hem Dimen igen till sommaren och låta honom vara sällskapshäst, men så blev det tyvärr inte.



Ja, och det är helt enkelt här vi står nu idag! Luddigt skrivet, och ganska innehållslöst,
undrar ni något mer är det bara att fråga! Håll tillgodo!
 

Här kommer en liten uppdatering ifrån söndagens ridning. Det blev en tur i skogen igen, Nico var sjövild. Det slog ju helt plötsligt till och blev minusgrader, här ska ni få se på riktigt enkel matematik! Häst som stått i en vecka + helklippning + minusgrader = Väldigt pigg kuse. Ja, han var väl som han var, men han är ju aldrig dum, så det spelar ingen roll. Mycket brall i galoppen dock, tosen min <3 Men han bockar ju varken högt eller länge, så jag tycker gott att han kan få roa sig lite!

Har varit tråkig med bloggen ett tag, inga bilder, ingenting annat heller, men jag ska sätta mig ned och fundera lite, är hemma från skolan idag, så när jag är klar med Växt och djurlivsläxan så ska jag ta tag i det här, var så säkra!