klaraskrabater

Ja, gränsen mellan att vara euforisk och att gå under är hårfin, och ibland händer det saker som man inte hade räknat med och som man inte önskar. Veckan som gått har varit bedrövlig och jag har verkligen varit helt under isen, därav ingen bloggning eller ridning.

 

Människor kommer och går, det är så livet ser ut hur ogärna man än vill, men samtidigt så finns det inget ont som inte för något gott med sig. Imorgon börjar jag ett nytt kapitel med massor av erfarenheter och lärdomar, och det känns faktiskt okej. Jag mår helt okej. Ska rycka tag i ridningen och bloggen igen, för vem tusan har tid att INTE må bra?!

 

Lova mig en sak mina fina, ta vara på alla ni tycker om innan de helt plötsligt har tagit steget ut ur era liv!