klaraskrabater

Fick en kommentar av Josefine häromdagen, och blev väldigt inspirerad till att skriva ett inlägg utifrån den! Tack så mycket Josefine!!

ser ut som hon behöver kliva på lite mer framåt. Men du har säkert en tanke bakom de hela. :)

Och precis som Josefine antyder så har jag ju självklart en tanke bakom hur jag rider henne, inte minst för att jag har skrivit en projektplan där jag beskrivit det ganska ingående. Att jag rider henne ganska mycket "tillbaka" beror på att hon är enormt lättstressad och när hon väl sätter igång så är hon i stort sett omöjlig att lugna ner igen. Det blir som en ond cirkel eftersom att när hon blir stressad tror hon att hon har gjort fel och blir ännu mer stressad för att tillslut mer eller mindre gripas av panik. Grållan har inte haft det helt lätt i livet och har ofta blivit väldigt missförstådd och kanske fått smaka ganska ordentligt på pisken ett par gånger, och därmed vill jag inte riskera att hon blir stressad och förlorar mer självförtroende.

Jag rider henne också med väldigt lite hand eftersom att hon helt enkelt är väldigt känslig i munnen, men jag jobbar ändå på att försöka få henne att söka fram till min hand frivilligt. Jag är väldigt förvånad över att ingen kommenterat att tygeln glappar väldigt när jag rider henne, men det beror alltså på att jag väljer den tygellängden som jag vill ha och väntar på att hon ska söka sig fram dit. Det är inte jag som ska ta kontakt med henne, det är hon som ska söka kontakt till mig, så enkelt ser jag på det hela. Det blir absolut bättre och bättre, så jag tror att det passar henne!

I hoppningen så skulle jag aldrig få för mig att bestraffa henne för att hon stannar som ni säkert såg på filmen, och detta är också för att inte sänka hennes självförtroende. För min del så får hon gärna stanna och titta nu i början, så länge hon inte fulstoppar. Hon vet ju helt enkelt inte vad det går ut på ännu, och till viss del så vill jag att mina hästar ska ha en egen vilja och själva lösa problemen, jag vill helt enkelt höja deras nyfikenhet och ambitionsnivå genom att låta dem vara med och bestämma lite. Självklart får inte mina hjälper bli som en gissningslek, men jag vill inte rida runt på maskiner, jag uppskattar verkligen glädjesprång och lite bus, så länge det är just det och inte trots!

I övrigt måste jag säga att jag tycker att Grållan är en otroligt trevlig häst att rida, hon är helt okomplicerad på alla sätt. Men för den sakens skull är hon inte helt enkel, för hon är så OTROLIGT känslig. Jag har svårt att vara så mjuk som hon vill att jag ska vara, speciellt när jag rider Nico också som kräver desto mer ridning. Men jag är väldigt nöjd med min fina tjej i alla fall! Jag tror verkligen på henne!