klaraskrabater

Jag och Pilo - Mia och Pilos pappa Piraten på förra tävlingen.

Innan jag gav mig iväg med Pilo hade Roger frågat om jag kunde rida en av hans starthästar, och självklart sa jag ja, jag vet ju att hon är snäll och jag hade ändå inget bättre för mig. Sagt och gjort, jag sadlade på henne och travade rakan, sedan tre varv i vänster varv, skrittpaus och tre var i höger varv. Hon kändes jättefin verkligen, så det var en ren fröjd! När jag tagit en skrittpaus efter högervarven så var hon dock jättehetsig helt plötsligt, och jag förstod inte varför, men jag fick snart veta. En älg brakade omkring inne i skogen precis bredvid henne, och skenturen var ett faktum. Hon satte världens fart och jag försökte såklart få stopp på henne, men hon var helt blockerad och bara sprang. Jag var lite orolig för svängen, men jag fick verkligen inte stopp på henne, och hoppades för allt jag var värd att hon skulle klara svängen, men det gjorde hon inte. Vi gick omkull i svängen och jag flög med huvudet före i marken, hon ramlade och la sig åt andra hållet. Innan jag hann fatta vad som hänt hade hon dock rest sig och dragit till skogs, så det var bara att ringa Johan, och sen gav vi oss ut för att leta. Just då kände jag ingenting, men antagligen har jag fått hjärnskakning, så vi får se om jag kan rida Pilo i galoppen... Vi hittade i alla fall märren, och hon var oskadd som tur var, fina gumman, det var verkligen inte hennes fel, för hon är hur snäll som helst! Johan berättade att Mia tydligen också fått sig en tur när den bruna fick syn på en älg. Nåja, huvudsaken är att ingen av oss skadade oss mycket!

Mia och den bruna i Juli. (Vi vet inte riktigt hennes namn, där av "den bruna")