klaraskrabater

Jo, sen som alltid. Men fröken Frida kom till sist, och Nico som slet sig från grimskaften han vart bunden i mötte henne på vallvägen. Herregud, jag trodde jag skulle smälla av, på riktigt. Blev så löjligt trött på honom, så fort han inte såg Parisville så vart han helt tokig. Han var sur när jag red också, han ville bara till den andra hästen, så jag gav mer eller mindre upp till sist. Han får ju för sig att springa baklänges när livet inte passar honom, och det blir ju lite jobbigt. nåja, ups & downs, inget mer med det.